Om Om ni visste hur många gånger jag har fått den frågan. Och ja, vad vi gör vi egentligen på vintern här på Liseberg? Jag ska ge er ett snap shot från idag:
Ute i parken jobbar just nu 200 personer med vårt nya Kaninland. De, mäter, målar, lyfter, snickrar, gjuter och flyttar. Stora bilar rullar in med material och över allt syns skyddshjälmar och reflexvästar.
Hos oss träffas människor på riktigt för att ha roligt tillsammans. I ständigt nya generationer.
Så skriver vi i vår mission.
På riktigt. Tillsammans. Om och om igen.
Som alla andra parker står Liseberg inför en digital resa. För vi måste inkorporera den digitala världen, i vår rätt analoga produkt. Annars kommer vi så småningom bli färre och färre som träffas på riktigt. Lisebergs framtida konkurrenter finns på digitala plattformar och vi har egentligen inget val. Att stå utanför är inget alternativ.Läs mer
Tillbaka från semestern. Hade egentligen inte lust att åka, men tittar man i backspegeln kan jag gott se, att det kanske var bra.
På en av mina tidigare arbetsplatser hade jag en chef, som alltid var helt tokig när han kom tillbaka från semester. Han hade haft tid till att tänka. Få idéer. Vara kreativ. Så när han klev in på kontoret efter en ledighet duckade vi kolleger under skrivborden i ett desperat försök att komma undan alla nya projekt och direktiv som vi visste att han snart skulle slänga omkring sig.Läs mer
Så löd rubriken på gårdagens förstasida i Göteborgs-Posten. Den handlar om Lisebergskoncernens bristande tillämpning av Lagen om offentlig upphandling (LOU). Den rubriken är inte okej, för den är väldigt långt från verkligheten, och GP borde – i såväl rubriksättning och på ledarplats – ha förmågan att höja blicken och se problematiken i ett större perspektiv.Läs mer