Jag hatar hösten. Hatar den. Det är något med den där övergången från sommar till vinter, från ljus till mörker, från värme till kyla, som slår mig varje år.
Ändå är det är inte regnet eller mörkret eller kylan som jag avskyr allra mest med hösten – det är istället att den påminner mig om hur förgängligt allt är. Kanske är det ett melankoliskt drag jag har, som gör att jag ser hösten som beviset på att ännu en sommar är över, istället för att se det som första steget mot en ny sommar.
Men de senaste två åren har hösten inte varit lika nattsvart som den brukar. Det har funnits ett ljus, åtminstone för mig, och det ljuset har varit Halloween här i parken.Läs mer
Så har Sagoslottet gjort sin sista åktur. Efter närmare 19 miljoner gäster och 49 års trogen tjänst har figurerna packats ned och byggnaden ska tas bort.
För vissa gäster var det ett sorgset avsked. Andra gäster tyckte det var bra – Sagoslottet hade gjort sitt.
Själv är jag lite kluven. Läs mer
Jag hatar att bli granskad. Det spelar ingen roll om det är medier eller revisorer. Känslorna är de samma. Olust. Antipati. Frustration.
Denna både oproportionerliga och irrationella motvilja mot granskning har jag egentligen svårt att förklara, men helt klart är att det berör mig känslomässigt så mycket mer än det borde.Läs mer
Jag erkänner. Konfettin var min idé!
Jag älskar konfetti. Nästan lika mycket som jag älskar fyrverkerier. Och politiskt inkorrekt varieté.
KonfettiGate bevisar återigen, att det är helt omöjligt att förutse vad som kommer att bli medias premiärhelgshistoria. Vi kan göra all världens Q&A-dokument om priser, säkerhet eller nya attraktioner. Men i Lisebergs sofistikerade balansakt med medier, så finns bara en sak som är säker; you just never know.Läs mer