Jag hatar hösten. Hatar den. Det är något med den där övergången från sommar till vinter, från ljus till mörker, från värme till kyla, som slår mig varje år.
Ändå är det är inte regnet eller mörkret eller kylan som jag avskyr allra mest med hösten – det är istället att den påminner mig om hur förgängligt allt är. Kanske är det ett melankoliskt drag jag har, som gör att jag ser hösten som beviset på att ännu en sommar är över, istället för att se det som första steget mot en ny sommar.
Men de senaste två åren har hösten inte varit lika nattsvart som den brukar. Det har funnits ett ljus, åtminstone för mig, och det ljuset har varit Halloween här i parken.Läs mer