I torsdags hade vi en krishanteringsövning på Liseberg. Koncernledningen, driftsledningen och informationsavdelningen gjorde en skrivbordsövning, där vi testade och diskuterade krishanteringsplanen med utgångspunkt ur en fiktiv, men allvarlig, attraktionsolycka. Övningen var bra. Inte minst för de av oss som inte var med under Rainbowolyckan 2008. Trots att jag läst krishanteringsplanen flera gånger är det först när det blir “skarpt läge” som dokumentet blir riktigt levande.
Blogg
Jag får ofta frågan: ”När skall Liseberg vara öppet hela året, som Disneyland Paris?”
Och jag svarar: ”Aldrig”.
Det handlar inte bara om ekonomi, storleken på Göteborg (som tyvärr inte som Paris har 15 miljoner turister årligen), semesterperioder eller logistik. Nej, vad det handlar om är att vi stänger Liseberg för att kunna öppna igen.
Varför en blogg? Den här bloggen har varit under framväxt en längre tid. Anledningen är att jag, som ansvarig för ett bolag i Göteborg Stad, känner ett stort behov av att kommunicera. Inte så mycket om mig själv, utan mer om den resa vi är på med Liseberg.
Det kommer handla om strategisk riktning, om ledning, om det vi gör bra, om det vi kan bli bättre på, och inte minst om den eviga balansgången mellan att å ena sidan vara ett vinstdrivande bolag, å andra sidan en kommunal verksamhet med ett annat och högre syfte.