Blogg

Det har skrivits en hel del om Västlänken de senaste dagarna. Med rätta. Det är ett jätteprojekt – den största trafiksatsningen någonsin i Göteborg – och det är viktigt att göteborgarna är med på banan.

För oss här på Liseberg är det inga nyheter som har presenterats. Sedan flera år tillbaka lever vi med det här projektet. Trots att man ännu inte satt spaden i jorden påverkar Västlänken vår vardag – inte minst vår långsiktiga planering.

I gårdagens GP skrev man bland annat om att stora delar av Liseberg kan komma att rivas under bygget. Förvisso sant men, som sagt, ingen överraskning. Vi har fått lämna våra synpunkter både en och två gånger i olika remissrundor, och vi har en bra och konstruktiv dialog med Trafikverket.

Men i mitt jobb som vd ska jag alltid se till Lisebergs bästa. Jag ska skapa förutsättningar för att verksamheten ska må bra och utvecklas. Och vore jag inte bekymrad över de stora förändringar vi står inför skulle jag inte göra mitt jobb. Samtidigt får jag inte frestas att bli kortsiktig i mitt tänkande, för ”… vi har Liseberg till låns av kommande generationer …”, som vi skriver i vår affärsidé.

Det är enorma utmaningar vi står inför. Byggnader som stått på samma plats i nästan hundra år måste kanske flyttas. Väl inarbetade rutiner och beteenden hos såväl medarbetare som gäster måste kanske ändras. Vi kommer att tvingas tänka om och tänka nytt många gånger.

Det kommer att bli jobbigt. Det vet jag. Men när det är som jobbigast får vi tänka på målet och de nya möjligheter som det för med sig.

Om det är bra för Göteborg, är det bra för Liseberg.