Blogg

Kan man kopiera det unika?

Posted on: mars 6th, 2012 by Andreas

För 15 år sedan, 1997, öppnade Kurashiki Tivoli Park i Japan. Kurashiki Tivoli Park var inspirerat av Tivoli i Köpenhamn med allt vad det innebar – från klassisk Tivoli-arkitektur till en 1-till-1 kopia av Den Lilla Sjöjungfrun.

 

Tyvärr gick det inget vidare. 2008 tvingades parken stänga efter många års kamp för överlevnad. Stängningen hängde till viss del ihop med den japanska ekonomin, och den hade säkert viss koppling till placering och projektering, men faktum är att parken faktiskt aldrig fungerade rent konceptuellt.

 

Att lokalisera om ett Tivoli, fullt av själ och historia, från ett centralt läge i Köpenhamn till en japansk provinsstad var helt enkelt inte möjligt. Parken var visserligen otroligt snygg och välplanerat, men den saknade, ja, hjärta – i brist på ett bättre ord.

 

Jag besökte parken många gånger mellan år 2000 och 2007. Besöken var ofta ganska deprimerande (det är få saker som är så trist som en folktom nöjespark…) men de fick mig att reflektera över vad det är som gör ett ställe eller en upplevelse unik. Och om det är möjligt att ta ett lyckat koncept, kopiera det och placera det någon helt annanstans?

 

Jag tror faktiskt inte det. Originalet kommer nämligen alltid att vara bättre än kopian. Ni som besökt Disneyland Paris, en av många Disneykopior, kanske förstår vad jag menar. Personligen har jag aldrig 100 % förstått Disneyparkerna. Förrän jag besökte Disneyland i Kaliforninen – originalet. Först då fattade jag. Eller rättare sagt, jag kände.

 

Tre bilder från Kurashiki Tivoli Park i Japan
Den Tivoliinspirerade miljön på Kurashiki Tivoli Park i Japan.

 

Under det senaste året har vi här på Liseberg funderat i liknande banor. Vad är det som gör Liseberg till Liseberg? Vilken är vår unika profil? Varför finns vi? Och vart vill vi?

 

Till vår hjälp har vi haft en av svensk marknadsförings riktigt stora, Sven-Olof Bodenfors. Processen har utmynnat i ett nytt strategiskt ramverk som antogs av vår styrelse för några veckor sedan.

 

I det nya ramverket försöker vi, bildligt talat, beskriva Lisebergs DNA. Men ramverket ska också kunna hantera asymmetrin i vår affär; den produkt vi säljer är inte den produkt som gästen köper. Vi säljer åkturer, spunnet socker och underhållning. Gästen köper upplevelser, samvaro och goda minnen. Ramverket skall med andra ord inte bara rymma produkt och produktion, det ska också rymma själ och hjärta.

 

Arbetet med att ta fram det nya ramverket har varit en lärorik process som gett nya insikter. Personligen har jag för första gången en klar bild av vilken sorts Liseberg det är vi menar när vi pratar om framtidens Liseberg.

 

Vår nästa utmaning är att kommunicera det vi arbetat fram vidare.

 

Och just nu känner jag mig lite otålig. Jag vill föra ut det nya ramverket nu. Jag vill dela vår bild av framtidens Liseberg. Men jag får ge mig till tåls en liten stund till.

 

Återkommer.

 

Andreas

Facebooktwitterlinkedin