Blogg

Förnuft och känsla

Posted on: mars 14th, 2012 by Andreas

I torsdags hade vi en krishanteringsövning på Liseberg. Koncernledningen, driftsledningen och informationsavdelningen gjorde en skrivbordsövning, där vi testade och diskuterade krishanteringsplanen med utgångspunkt ur en fiktiv, men allvarlig, attraktionsolycka. Övningen var bra. Inte minst för de av oss som inte var med under Rainbowolyckan 2008. Trots att jag läst krishanteringsplanen flera gånger är det först när det blir “skarpt läge” som dokumentet blir riktigt levande.

Än en gång slogs jag av hur en olycka, om än fiktiv, berör mig på flera plan. Både förnuft och känslor kopplas på. Det är svårt att inte att bli påverkad. Svårt inte att reflektera.

 

Detta gäller hela organisationen. De olyckor som har hänt, har gjort stora avtryck. Liseberg har, trots att vi har varit mycket aktiva i att driva säkerhetsarbetet i de svenska nöjesparkerna framåt, drabbats av olyckor. Orsakerna till olyckorna har varit olika, allt från tillverkningsfel till den mänskliga faktorn. Men ansvaret ligger alltid hos oss. Och om det kan komma något gott ur en olycka så är det att det får oss att bli ännu mer noggranna, ännu mer på tå och ännu mer ödmjuka inför vårt uppdrag.

 

Jag får ibland frågan om det känns tungt att vara ansvarig för attraktioner med de potentiella säkerhetsrisker som de faktiskt kan innebära. Jag svarar alltid ’nej’. Det gör jag för att jag litar på våra duktiga medarbetare som är ansvariga för attraktionssäkerheten och för att attraktionerna står under stark reglering och kontroll av oss själva och granskande myndigheter. Dessutom vet jag att attraktioner, ur ett statistiskt perspektiv, är en av de säkraste fritidsaktiviteter som finns.  Men också här blir det en konflikt mellan förnuft och känslor. För oavsett om bilresan till Liseberg faktiskt är mycket farligare än åkturerna i våra attraktioner, ger statistiken ringa tröst den dagen det faktiskt händer något.

 

På sätt och vis ligger samspelet mellan förnuft och känsla i åkattraktionernas natur. För det är detta samspel som får oss att åka dem. Vårt förnuft säger oss att vi kommer säkert ner igen. Men vår kropp tror inte på förnuftet. Därför utlöses en rad hormoner – adrenalin, kortisol, endorfiner – som är en del av urmänniskans ’fruktan-kämpa-fly’-reflex. Och det är dessa hormoner som gör att de flesta människor får en “kick” när de står säkert på jorden igen.

 

Det är också detta samspel mellan förnuft och känsla som gör att en åktur i en attraktion är förenad med en så kallad “icke accepterad risk”. Som passagerare i en åkattraktion ingår vi ett slags känslomässigt avtal med nöjesparken: Detta är säkert, trots att det inte känns så. Och då blir förstås besvikelsen än större den dagen detta avtal bryts.

 

Därför kommer säkerheten först i en nöjespark. Alltid. 

 

Andreas

 

Facebooktwitterlinkedin