Blogg

De ouppnåeliga 100

Posted on: april 16th, 2018 by Andreas

Jag får ibland höra att åkattraktionerna blivit tuffare. Häftigare. Mer utmanande.

 

Och jag förstår att man känner så, för vi nöjesparker är otroligt duktiga på att marknadsföra vår nyaste attraktion som högst, snabbast och längst. Men att attraktionerna skulle ha blivit mer våldsamma är fel. Det är faktiskt precis tvärt om.

 

Under Lisebergs 95-åriga levnad har vi haft en rad attraktioner som vi ALDRIG hade fått lov att ha i drift idag. Inte bara för att tekniken har utvecklat sig över åren, utan också för att vi vet mer om människokroppen idag än vi gjorde på 30- och 40-talet. Vad kroppen tål. Och vad den inte tål ...

 

Moderna attraktioner konstrueras inom globala, tekniska standarder, som är långt mer detaljerade – och långt snävare när det gäller exempelvis G-påverkan och dynamiska krafter – än tidigare.

 

Dessa tekniska standarder reglerar, bland mycket annat, de krafter som en attraktion får utsätta åkarnas kroppar för. Skulle det byggas en allt för tuff attraktion kommer den inte att uppfylla standarden och kan därmed inte tas i bruk.

 

Betyder det att vi kan garantera att alla våra åkturer för alla våra gäster är 100 procent säkra? Nej, så enkelt är det tyvärr inte. För det finns aldrig några garantier. 

 

För en gäst med en predisponerad diagnos kan en åktur i Balder mycket väl vara en utlösande faktor. Men det kan lika gärna utlösas av en ridtur, ett pass på gymmet, hopp på studsmatta eller en nysning.

 

Vi kan inte lämna några garantier. Men när det gäller åkattraktioner så har vi tre huvudspår, för att minimera riskerna så långt vi bara kan:

 

1.       Kvalitet. När vi köper in attraktioner väljer vi med omsorg. Genom att köpa attraktioner, byggda efter de senaste tekniska kraven, av välrenommerade leverantörer, vet vi att det vi köper in är det bästa och säkraste marknaden har att erbjuda.

 

2.       Kompromisslös drift. När attraktionen är på plats kan vi ge den bästa tänkbara möjligheter för att fungera så som den är tänkt att fungera. Det handlar om tekniskt underhåll, det handlar om drift och det handlar om effektiva avvikelserapporteringar. Alltihop baseras på välutbildad och uppmärksam personal.

 

3.       Tydlig kommunikation. Med hjälp av skyltar och digital information kan vi vägleda våra gäster genom attraktionsutbudet. Att, så tydligt och transparent som möjligt, berätta om vilka hälsomässiga begränsningar som gäller för en viss attraktion, gör att gästen får stöd i sina val av upplevelser. En gäst som är medveten om sitt höga blodtryck, sin dåliga rygg eller sin pacemaker kan, med skyltarnas hjälp, avstå från en åktur.

 

Och i de här tre punkterna kan jag faktiskt garantera att vi alltid gör vårt bästa.

 

Men de gäster som inte vet om att de har högt blodtryck eller dålig rygg? Hur fångar vi upp dem? Ja, det är här svårigheten kommer in. För det är just då, som en åktur i Balder – hur tekniskt avancerad eller väl kommunicerad den än är – kan bli den utlösande faktorn.

 

De senaste dagarna har ett par artiklar i GT satt fokus på ovanstående dilemma. Jag skall inte kommentera dessa två incidenter, men jag kan konkludera att det enda som skulle vara 100 procent säkert, är att vi inte bygger några attraktioner alls.

 

För den attraktion som är 100 procent säker, i alla situationer, för alla gäster – ja, den attraktionen finns faktiskt inte.

 

 

Andreas

 

 

Facebooktwitterlinkedin

Kommentera